Ja, en gång i tiden hade jag ett hem men det var ett tag sedan så jag minns inte riktigt vilka de var eller hur jag skulle hitta tillbaka.

Hur som helst, när jag hade kommit till det nya hemmet som kallas för jourhem så tyckte de att jag var så kelig och social så någon måste ju sakna mig.
Det togs lite bilder på mig och en annons sattes ut i Söderhamns Kuriren – något som Bill & Bull gör med alla katter som är upphittade.

Det dröjde inte länge innan det ringde en kvinna som berättade att denna katten måste vara hennes. Hon hade tidigare i höstas varit i kontakt med Bill & Bull om en katt som höll till vid en grill i Månkarbo som ligger i utkanten av Uppsala. Det var alltså jag hade varit där ett längre tag och fått lite mat av de som har hand om grillen.

Kvinnan tyckte synd om mig som var vid grillen – ingen bra plats för en katt då jag kunde bli påkörd och det började dessutom bli kallt. Det togs kontakt med katthem i närheten men ingen hade någon efterlysning som passade in mig och de hade också fullt så de kunde inte ta emot mig. Kvinnan satte upp lappar och annonserade men ingen ägare dök upp så efter ett tag bestämde hon sig för att ta med mig hem till henne i väntan på att min ägare skulle höra av sig, så jag slapp gå ute vid grillen under vintern.

Nu hade kvinnan varit bortrest några dagar och kattvakten hade lyckats släppa ut mig så jag virrade omkring i området – jag hade alltså inte gått så långt hemifrån och min matte fick man ju inte tag på eftersom hon ej var hemma.


Eftersom kvinnan bara tagit hand om mig i väntan på att mina ägare skulle dyka upp så fick jag stanna kvar i jourhemmet jag blev lämnad i, så ska Bill & Bull nu söka efter ett nytt hem till mig, någon som jag hoppas letar efter mig om jag skulle råka förvirra bort mig – för ännu har inte mina första ägare hört av sig och de hade heller inte märkt mig på något sätt så jag lätt kunde få komma tillbaka.

Så på den vägen är det, nu hoppas jag att någon snart hör av sig och säger att jag får bo hos dem för alltid

Nospussar från Berit