Vart var jag nu då? Jo, jag hade blivit instängd hos en av de jag brukade besöka då de sagt att jag skulle få slippa vara ute och frysa – och för att hålla mig borta från bilarna som jag försökte smita in i.
Så när dörren nästa gång öppnades så stod där två kvinnor med en transportbur och pratade snällt med mig, när transportburen öppnades så traskade jag med bestämda steg in. Jag fick mycket beröm för en sådan struntsak 
De stoppade in mig i en sån där bil och sedan bar det iväg, resan gick snabbt och det var inte så farligt som människorna trodde att jag skulle tycka.
Väl framme så fick jag komma in i ett nytt hus, där var dofter som jag aldrig känt förut så jag var inte i mitt vanliga hem… 
Det fanns mycket att undersöka och lukta på så medan människorna pratade så gick jag på upptäcktsfärd i det nya hemmet, i bakgrunden kunde jag höra några enstaka meningar om att jag var väldigt tam och att jag måste ha ett hem någonstans.
Nä, nu berättar jag mer i morgon
Nospussar från Berit 
det var ja som ringde in, katten står och äter utanför vårt hus där. Hoppas hon hittar ett bra hem för hon verkade supermysig:) Som ja fattade de när ja hörde runt eftersom en granne till oss var jourfamilj till henne så enligt henne så hade hon hittat henne mellan gävle och uppsala vid ett gatukök där hon hade gått över ett års tid, hon gick dit och tiggde mat varje dag och försökte ta sig in så hon har varit ute väldigt länge… Dom matade henne i grillen så på de sättet klarade hon väll sig men hon förtjänar verkligen ett bra hem nån som vill gosa mycket:)