För några dagar sen kom en hälsning från denne avslappnade herre – Ludwig/Ludde eller Kingen som han hette förr.

Kingen levde ett hårt liv ute på landet. Han fick mat av boende i sommarstuga. När dom skulle flytta hem för vintern kontaktade dom Bill & Bull. Han fångades med fälla och var sedan i jourhem i drygt ett år. Det tog minst ett halvår innan han ville komma fram och bli borstad och så småningom klappad. Därefter blev han en riktig kelgris.

Kingen var mycket rädd och ängslig i början. Han betraktade omvärlden från en plats under sängen om han inte var ensam i rummet – då satt han i fönstret och tittade ut. Jourhemmets hankatt brukade följa med in till Kingen och “tukta” honom lite. Dom är ju på det sättet katter…smiley måste visa vem som bestämmer.

Kingen/Ludwig är ett bra exempel på det som slarvigt kallas “vildkatter”. Han var mycket skygg. Vi visste ingenting om hans tidigare liv, bara att han slogs för livet och behövde mat och värme. Idag sitter han i en husses fåtölj och pyser, har namn efter Beethoven, har egen kattlucka och människor som älskar honom. Kattlycka!