Vart var jag nu då? Jo, jag fick gå ut oftare och oftare. Ibland när jag tyckte att jag varit ute tillräckligt så gick jag hem för att gå in så var det ingen där och öppnade. Det var mer och mer sällan som jag hörde mitt namn ropas när jag var ute.
Jag hade alltid fått sova inne om nätterna men nu släppte de inte ens in mig fast de såg mig genom fönstret.

Jag blev mer och mer fundersam, varför var det inte som vanligt? Visst var det kul att få komma ut oftare och få träffa nya kattkompisar men jag ville fortfarande kunna komma hem som vanligt, iallafall få höra mitt namn ropas när jag var ute.

När jag väl fick vara inne så hörde jag hur människorna mumlade, precis som att jag inte skulle få höra. Jag kunde höra ord som allergisk, tråkig, barn, flytt och det talades även om hundar och akvariefiskar vad det nu skulle vara bra för.

En morgon när jag kom in hörde jag hur en av människorna klagade över att jag blivit fet. Fet!? Jag?! Nä vet ni vad. De kände på min mage och ojade sig och undrade hur detta skulle gå. Jag visste, det skulle gå bra, jag hade ju kattungar i magen som jag skulle ta sådan bra hand om. Jag hade en liten baktanke med denna tjocka mage, kanske jag nu äntligen fick sova inne om nätterna? Kanske även under täcket som jag längtade efter varje kväll. Kanske började de tycka om mig mer om jag hade små kopior av mig själv i närheten?

Hur det gick? Det berättar jag mer om i morgon smiley