Den senaste veckan har fem stycken katter flyttat ifrån föreningen har jag hört, vet ni vad alla fem har gemensamt? Jo de är kattungar!

Ibland tänker jag tillbaka på när jag var kattunge och hoppas verkligen att dessa fem små liv får det bättre än jag. Mitt minne är lite suddigt men jag vet att jag var älskad och omtyckt bra länge, speciellt när jag var liten. Jag fick varma blickar och massor av lek och mys. Med tiden minns jag att det avtog, jag var heller inte direkt lika lekfull utan mer nyfiken på omvärlden och vad som fanns runt knuten.

Jag gick inte långt ifrån mina människor, försvann bara en snabbis på utflykter men kom alltid hem för att bli kelad med och få mat. Det var så trevligt att komma hem igen, de riktigt saknade mig, ibland kunde jag höra hur de ropade efter mig när jag var ute. Ofta sprang jag då hem direkt för jag ville inte oroa dem men några gånger kände jag mig extra busig och stannade ute lite extra länge smiley

Jag fick sova inne om nätterna, ofta på sängen vid fotänden eller faktiskt på husse eller mattes arm under täcket vilket var så varmt och mysigt. Sedan kom den där dagen, den minns jag faktiskt än idag. Det pirrade extra i kroppen, jag kände mig instängd och ville ut för att söka efter något som jag inte riktigt visste vad det var för något men jag visste att det inte fanns hemma. Jag jamade och jamade, försökte att prata med mina människor om att jag inte kände mig okej utan att jag saknade något, de började tycka att jag var jobbig och släppte ut mig oftare och oftare.

Vad som hände sedan berättar jag om i morgon.