Vi har fått en sådan fin hälsning ifrån katten Linus matte och husse, Linus är adopterad ifrån Djurskyddet Hoppet 2009 så många av oss känner igen grabben smiley

—–

Hejsan!

Jag följer er blogg och även er Facebook-sida och tycker att ni gör ett makalöst bra jobb!

Jag såg på er blogg att ni gärna emottog berättelser och bilder från era
tidigare utadopterade katter så jag tänkte skriva ihop en liten
berättelse om vår “underkatt”.

Vi adopterade Linus från Djurskyddet Hoppet i mars 2009.

Vi hade riktat in oss på en stor herre, Baltasar, som såg så go´ och
mysig ut, men när vi skulle bekanta oss med honom så tyckte vi inte alls
att vi passade ihop. Ni släppte ut Linus från sin box där han satt med
Figo och Hjalmar i samma veva, och berättade att han gärna ville gå runt
och kika och tyckte att rumskamraterna var tråkiga där de satt på sitt
klösträd högt upp i luften.
Linus klev snabbt ut ur boxen, tittade på oss med sina stora, fina, gula
ögon och skrek rakt ut. Vilket han har fortsatt med sen dess…


De första veckorna funderade vi vad vi gett oss in på, han skrek i
princip dygnen runt och bara knatade omkring. Vi hade dock is i magen
och tänkte att det nog går över snart, och förlikade oss med att vi
eventuellt skulle få ha en gaphals till katt.

Efter några veckor eller månader så började han dock sluta skrika på
nätterna, endast på dagarna när han, och vi, är vaken. Nu har han
minimerat skrikandet till att endast göra det när vi är i köket.

Han har en stor personlighet, när vi sitter och tittar på TV på kvällen
så kan han släppa ut en klo, titta på oss under bordet (likt ett barn
som “tittar under lugg”) och dra i en maska i mattan, släppa den så att
det smäller, så ser man nästan hur han ler när vi säger åt honom att
sluta. När han gör det för andra och tredje gången och man reser sig upp
för att hämta upp honom i soffan så jamar han högt och “burrar”, som vi
säger. Jag har aldrig hört detta lätet hos en katt, det låter nästan
som han kurrar, fast mer inåt. Jättesvårt att förklara, men han är
underbar och jag har inte för en sekund ångrat alla sömnlösa nätter.

När han sitter i fönstret och ser ut på folk och fä som går eller åker
förbi så glömmer han bort sig att det är en ruta emellan så han trycker
nosen mot och lämnar små “grisnäsor” som vi säger, det blir som ett
blött litet tryne på fönstret. När grannarna släpper ut sina hundar på
gården så trycker han fast nosen och följer dom med blicken så det blir
långa “grisspår”… I början tvättade jag fönstren flera gånger i
veckan, men har nu insett att det inte spelar någon roll. Det blir nya
på en gång 🙂


Linus har fått en kattlucka som han första veckorna sprang in och ut i
bara för att han kunde, trots att källardörren stod öppen (som luckan
sitter i) så gick han genom luckan istället för att gå genom dörren.

Linus har inte varit mycket för kel under dessa år, och den sista tiden
så har vi saknat en misse att mysa med i soffan, så en eftermiddag var
vi ut till Lillemor Lööf för att titta på en kompanjon. Vi fann dock
ingen som riktigt klaffade med oss, så vi tänkte avvakta tills ni får
ert efterlängtade katthem och eventuellt kika på en ny familjemedlem
där. Som om Linus förstod vad som hållit på att hända (att han inte
längre skulle få vara ensamkatt med all uppmärksamhet riktad bara åt
honom) så har han nu börjat komma till oss i soffan, han kan till och
med ligga bredvid en stund och få lite kli på magen, och favoriten är
när vi ställer oss på alla fyra på golvet så han får buffa sitt huvud
mot våra och “stryka oss” på näsan eller hakan så man blir lika grå av
päls som han…

Han är även lite av en tjuv… Lämnar man ett glas mjölk framme på
datorbordet så kan man räkna med att finna ett grått huvud i där,
lapandes mjölk. Han vill heller inte ha en vattenskål, han vill ha ett
glas vatten bredvid diskhon. I början drack han endast vatten ur kranen,
men vi har visat honom att stillastående vatten också är gott.


Detta blev en lång historia, men han är en kär familjemedlem, och jag
och min sambo frågar oss ofta vad vi gjorde innan Linus flyttade till
oss, vad vi pratade om, och så vidare.

Så jag vill återigen tacka er för det fenomenala arbete ni gör, och låt
den missvisande kritiken och käppar i hjulet ni fått under dessa år
rinna av er, för inget av det stämmer, och folk är endast avundsjuka på
er! Det är vad jag tror! Så stå på er och fortsätt ert bra arbete!

Med vänliga hälsningar
Marion, Andreas och Linus