Blog Image

Djurskyddet Bill & Bull

I´m back =)

Månadens Misse Posted on Mon, March 07, 2011 19:45:45

Tjolaho!! Nu är jag tillbaka i klösträ´t igen!!!

Men akta er vad jag har tränat, det kostar på i mina tassarna att trycka på dessa små tangenter och dessutom hålla isär bokstäverna ska ni veta.

Men nu ska ni få höra vad jag har fått höra…….

Fast först en liten bil på mig när jag tränar!

Ni måste väl hålla med om att jag är duktig ;)))

Tilläggas bör ett stort TACK till tant Ulla som så vänligt köpt denna till oss så jag kunde bli frisk igen!!! Snälla tanter tycker jag om. Nospuss till dig!

Jo – det är så här att min JM kom hem i söndags (efter att ha låtit oss vara ensam hela dagen, Morrmjauu) och hon tala om att hon varit och tittat på ett hus åt oss!!! Wowmjauu – tänkte jag då – ett eget hus… men så var ju inte fallet…. det var tydligen fler katter som skulle bo där!

Hmmmm….. Morsan pratade ju oxå om ett eget hus. Detta måste jag få tänka lite mera på. Hus som Hus men ändå inte???? Måste få återkomma i ämnet.

Morsan… älskade Morsan…. Min JM tror att hon är mamma till oss alla så därför kallar hon henne för Morsan eller Sessan (för hon är dom en drottning??)

JM har frågat Morsan om den saken men hon vägrar tala om sanningen, hon tiger som muren också om vem som är våran pappa men han måste vara en busig snygging iaf eftersom jag är som jag är 🙂

Iaf så är det Morsan som lärt mig allt jag vet och det hon säger är lag! Punkt slut! Fast jag tar inte sååå allvarligt på den lagen jag inte…..

Här ska du få se vad hon lärt mig/oss…. kolla här bara….

så här håller man klorna i form men finns där inget klösträ att tillgå så går det lika bra med en soffa eller en matta (bra tips att komma ihåg)

och så här håller man nattspan så ögonen gnistrar, man kan även använda nattfönstert som spegel (nått som “fina” Madonna anammat men inte är nått för mig) – dåligt tips!

och när Morsan mjauuar matdags så är det bra att lyda! Bra tips! Vi lyder direkt!

Morsan är den som lärt mig allt om bus också, hon kan allt! Hon drar igång hela gänget.. utom Maja som förstås inte hade ätit klart….

hon lär oss om vad ordet span och tålamod innebär… och det var inte lätt för mig att fatta ska du veta!

dessutom visade hon oss hur man dödar en boll, man håller den med frambenen och sparkar på den med bakbenen (det knepet har jag inte lärt mig än men säg inget till nån) men onekligen ett bra tips!

Efter dessa lektioner så fick vi busa fritt och hejvilt och det var såååå buskul

vi for fram som vildar så sanden och hårtussarna yrde men JM hon bara skratta hon och Garbo var så till sig att ögonen bara lyste på ´na.

Efter detta “träningspass” var jag alldeles slut men Morsan visade oss hur man skulle töja på kroppen så man inte blev så stel men hon är ju inte riktigt klok där för hon gör det på ett så konstigt vis….. Ja jösses säger jag bara!

Men det får jag visa er sen för nu är jag trött i tassen och JM har sagt att jag inte får överanstränga mig igen – vet inte vad det betyder mer än att jag ska sova lite och det gör jag såååå gärna.

Här ska ni få se en bild av mig och min kära Morsan, visst är vi fina tillsammans!

Det hon gör det gör jag också för hon är en ordentlig mamma fast hon är en ko… nej jag menar katt!!!

Tills vi ses igen – Mjauuuu från mig // Lakritstrollet V.I.B smiley



Hälsning från Linus

Solskenshistorier Posted on Mon, March 07, 2011 13:19:42

Vi har fått en sådan fin hälsning ifrån katten Linus matte och husse, Linus är adopterad ifrån Djurskyddet Hoppet 2009 så många av oss känner igen grabben smiley

—–

Hejsan!

Jag följer er blogg och även er Facebook-sida och tycker att ni gör ett makalöst bra jobb!

Jag såg på er blogg att ni gärna emottog berättelser och bilder från era
tidigare utadopterade katter så jag tänkte skriva ihop en liten
berättelse om vår “underkatt”.

Vi adopterade Linus från Djurskyddet Hoppet i mars 2009.

Vi hade riktat in oss på en stor herre, Baltasar, som såg så go´ och
mysig ut, men när vi skulle bekanta oss med honom så tyckte vi inte alls
att vi passade ihop. Ni släppte ut Linus från sin box där han satt med
Figo och Hjalmar i samma veva, och berättade att han gärna ville gå runt
och kika och tyckte att rumskamraterna var tråkiga där de satt på sitt
klösträd högt upp i luften.
Linus klev snabbt ut ur boxen, tittade på oss med sina stora, fina, gula
ögon och skrek rakt ut. Vilket han har fortsatt med sen dess…


De första veckorna funderade vi vad vi gett oss in på, han skrek i
princip dygnen runt och bara knatade omkring. Vi hade dock is i magen
och tänkte att det nog går över snart, och förlikade oss med att vi
eventuellt skulle få ha en gaphals till katt.

Efter några veckor eller månader så började han dock sluta skrika på
nätterna, endast på dagarna när han, och vi, är vaken. Nu har han
minimerat skrikandet till att endast göra det när vi är i köket.

Han har en stor personlighet, när vi sitter och tittar på TV på kvällen
så kan han släppa ut en klo, titta på oss under bordet (likt ett barn
som “tittar under lugg”) och dra i en maska i mattan, släppa den så att
det smäller, så ser man nästan hur han ler när vi säger åt honom att
sluta. När han gör det för andra och tredje gången och man reser sig upp
för att hämta upp honom i soffan så jamar han högt och “burrar”, som vi
säger. Jag har aldrig hört detta lätet hos en katt, det låter nästan
som han kurrar, fast mer inåt. Jättesvårt att förklara, men han är
underbar och jag har inte för en sekund ångrat alla sömnlösa nätter.

När han sitter i fönstret och ser ut på folk och fä som går eller åker
förbi så glömmer han bort sig att det är en ruta emellan så han trycker
nosen mot och lämnar små “grisnäsor” som vi säger, det blir som ett
blött litet tryne på fönstret. När grannarna släpper ut sina hundar på
gården så trycker han fast nosen och följer dom med blicken så det blir
långa “grisspår”… I början tvättade jag fönstren flera gånger i
veckan, men har nu insett att det inte spelar någon roll. Det blir nya
på en gång 🙂


Linus har fått en kattlucka som han första veckorna sprang in och ut i
bara för att han kunde, trots att källardörren stod öppen (som luckan
sitter i) så gick han genom luckan istället för att gå genom dörren.

Linus har inte varit mycket för kel under dessa år, och den sista tiden
så har vi saknat en misse att mysa med i soffan, så en eftermiddag var
vi ut till Lillemor Lööf för att titta på en kompanjon. Vi fann dock
ingen som riktigt klaffade med oss, så vi tänkte avvakta tills ni får
ert efterlängtade katthem och eventuellt kika på en ny familjemedlem
där. Som om Linus förstod vad som hållit på att hända (att han inte
längre skulle få vara ensamkatt med all uppmärksamhet riktad bara åt
honom) så har han nu börjat komma till oss i soffan, han kan till och
med ligga bredvid en stund och få lite kli på magen, och favoriten är
när vi ställer oss på alla fyra på golvet så han får buffa sitt huvud
mot våra och “stryka oss” på näsan eller hakan så man blir lika grå av
päls som han…

Han är även lite av en tjuv… Lämnar man ett glas mjölk framme på
datorbordet så kan man räkna med att finna ett grått huvud i där,
lapandes mjölk. Han vill heller inte ha en vattenskål, han vill ha ett
glas vatten bredvid diskhon. I början drack han endast vatten ur kranen,
men vi har visat honom att stillastående vatten också är gott.


Detta blev en lång historia, men han är en kär familjemedlem, och jag
och min sambo frågar oss ofta vad vi gjorde innan Linus flyttade till
oss, vad vi pratade om, och så vidare.

Så jag vill återigen tacka er för det fenomenala arbete ni gör, och låt
den missvisande kritiken och käppar i hjulet ni fått under dessa år
rinna av er, för inget av det stämmer, och folk är endast avundsjuka på
er! Det är vad jag tror! Så stå på er och fortsätt ert bra arbete!

Med vänliga hälsningar
Marion, Andreas och Linus